One Year
Idag är det precis ett år sedan vi fick reda på att vi väntade Birger. Det var en fredag (som verkar ha blivigt lite utav våran "veckodag" under hela graviditeten), trettondagsafton, som jag och Jonas tog en promenad runt sjukhuset och hem till svärföräldrarna en kort sväng och jag kommer ihåg att vi pratade om att jag misstänkte någonting men hade inte alltför stora förhoppningar. "Men, tänk om!"
Vi köpte iaf med oss några test hem som jag gjorde senare på eftermiddagen.. jag gick ner storgråtandes till Jonas som satt i soffan med tre stycken positiva test! Gud vad jag skakade.
Det var en sån orolig befrielse och lättnad (eftersom vi fortfarande väntade på besked från landstinget om att få hjälp med IVFbehandling) samtidigt som lyckan övergick till lite rädsla. Vad händer nu? Kommer vi att klara av det här? Hur kommer dom här nio månaderna att se ut? Hur kommer jag att må?
Det senaste vet vi ju svaret på och det var ju skit. I hela 16 veckor mådde jag så fruktansvärt dåligt och det började bara någon vecka efter att vi gjort det första testet. Jag kan dock säga att jag saknar graviditeten litegrann (men bara liiiiiite) och även om man mår så dåligt som jag gjorde i början så skulle det lätt vara värt att gå igenom det igen, men kanske inte än på ett tag ;)
Nåväl, ville bara skriva va mig lite då denna dagen fick mig att tänka tillbaka lite :)
♥ My number one, always ♥
